Saga och Beo sliter med att vara småbarns-föräldrar. Men frågan är om det inte sliter för mycket på deras relation?
Thor har en egen stark vilja och han kräver mycket av sina föräldrar.
Tur att de har två utmärkta barnvakter i Zita och Zero som gärna vaktar de riktigt små...
Beo flyr ut i det nybyggda växthuset när han känner att han behöver andas lite och få lite egentid. Inget grundar som att gräva i jorden!
Alla var så upptagna med sitt att de inte ens märkte att stackars Mammut hade födelsedag och åldrades upp till vuxen...
Allt eftersom dagarna gick så började Beo känna sig allt mer rastlös och instängd. Det gick t.o.m så långt en kväll att han utan kontroll förvandlades till sin varulvsform och morrandes började bita och klösa på deras 2-sits soffa.
-Vart är du på väg? Beo? ropade Saga efter honom när han stövlade ut. Vi har tre barn som kräver vår uppmärksamhet! För att inte glömma 4 hundar! Beo?! Våga inte ge dig av nu... BEO!
Det kändes så skönt, så fritt, så livsbejakande att helt få ge efter för sina mer djuriska drifter. Känna jorden mot handflatorna, andas den friska nattluften. Han sprang och sprang utan att tänka på annat än att han var fri...
Hemkommen, runt gryningen så smög han skamset in för att inte störa någon av de andra. Men han hade inte behövt oroa sig. De enda som morrade lite var Zero och Zita när han transformerade sig tillbaka till sin mänskliga skepnad igen. Och med den formen kom också skamkänslorna. Vad hade han gjort. Hur självisk kunde man vara? Samtidigt som han innerst inne kände att han inte längre kunde förneka sin varulvsida. Inte om han inte skulle bli tokig. Han ägnade större delen av gryningstimmarna att leta i sin stora alkemibok tills han hittade vad han trodde kunde vara en lösning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar