Kapitel 8

Oro och harmoni blandat med skratt och överraskningar

Beo tog för vana att alltid ta en promenad med sin äldsta dotter på eftermiddagarna, precis innan solen gick ner. Det var inget  som han medvetet hade planerat. Men precis som han alltid kände att han behövde röra på sig när han själv var orolig så kände han ett behov av att röra på sig nu när han började se tecknen hos Freja: De gula ögonen, rastlösheten, vredesutbrotten... Beo visste att vid så här unga år så kunde saker egentligen gå åt vilket håll som helst. Det fanns egentligen inget att göra vid så här tidiga år. Men det hindrade honom såklart inte från att oroa sig...

Något som han inte hade behövt oroa sig för dock var hans och Sagas relation. Allteftersom barnen växte och det inte längre var så arbetsintensivt när det gällde deras tillsyn så började de hitta tillbaka till varandra igen.
-Jag är ledsen att det har verkat som om jag försummat dig baby. Det är bara så...
-Sssssch, jag förstår precis. Har kännt samma sak!
-Jo, men...
-Inga men! Kyss mig och ta mig till sängs annars ignorerar jag dig!

Inget gott som har något ont med sig... Någon vecka senare, ett högst välbekant illamående...

Det var dock inget som Saga hade tid att tänka så mycket på, för plötsligt var det dags för Thor att fylla år. Saga kunde inte hjälpa att hon torkade bort en sentimental tår ur ögonvrån. Hur hade tiden kunnat gå så fort?

Skolpojken Thor var en liten charmör utan dess like. Han visste minsann sitt värde och att han var ödesbestämd till att bli något stort redan från början!

-Mamma?
-Mmm, vad är det raring? Nej Skade, bit inte på leksaken...
-Vet du vad jag skulle önska?
-Nej vännen, vad önskar du dig?
-Att det var min födelsedag varje dag!
-?
-För då skulle alla se mig och hurra för mig och jag skulle slippa vara osynlig hela tiden.
Saga fick en klump i halsen av sonens ord. Hade de verkligen varit så upptagna med sitt och småtjejerna att de alldeles hade ignorerat honom?

Som plåster på såren, och kanske lite för att döva sitt dåliga samvete, så tog Saga Thor med sig till den närliggande parken. Där träffade de Argus. Argus var en varulv precis som Beo det visste Saga. Men de hade inte haft någon närmare kontakt. Vilket Saga tyckte var synd. För hon hade börjat ana hur viktig flocken var för en varulv.
-Argus, vet du vad?
-Nä vadå?
-Jag har haft kalas! Födelsedagskalas. Men du var inte bjuden.
-Nej jag var visst inte det. Ni tyckte visst inte om mig tillräckligt.
-Vi tycker visst om dig dummer! Vi kände inte bara dig. Hur kan man bjuda någon man inte känner? Men nästa kalas så bjuder vi dig så klart!
-Så bra...

-Grattis till din lilla flicka förresten? Beo måste börja känna sig i minioritet där hemma. Tre flickor mot honom  och Thor...
-???
-Oj, förlåt mig. Du kanske inte visste? Förstörde jag mysteriet nu? Det är min varulvskraft förstår du.Jag känner sådant på mig förstår du.
-Wow! Coolt. Vet Beo tror du...?
-Ha ha ha! Skojar bara med dig lite! Jag vet inte såklart. Men det är min halv-kvalificerade gissning som medicinare att på grund av hur toppig din mage är att ni kommer få en liten tjej!